Sörmlandsleden etapp 5 och 6 inkl. avstickare till Tornbergstornet

Nu är det ett tag sedan vi var ute och gick. Det var tur att jag inte visste hur tuff terräng det är på etapp 5 på Sörmlandsleden! Hade jag vetat hade jag inte gått med och då hade jag inte heller blivit varse att jag klarar så mycket mer än jag tror! För mig som är helt ovan, otränad och knappt tagit en långpromenad på två år så var det tungt kan jag säga. Förmodligen överansträngde jag både muskler och leder på ett mindre bra sätt men mentalt fick jag en riktig boost. Jag är grym! 

Som sagt, terrängen på etapp 5 är tuff för en otränad. Många backar upp och ner, många stenar och rötter. Inte någon fin stig som jag hade förväntat mig... 

Min vandrarkompis ville göra en avstickare upp till Tornbergstornet. Okej, sagt och gjort. Att jag inte täkte på att Tornbergstornet ligger på ett berg (Tornberget) och att det innebär UPPFÖR... I min trötta hjärna var vi redan på ett berg (med tanke på hur trötta mina ben var), det var förstås fel fel fel. När jag tänker tillbaka fattar jag inte hur jag orkade. Men till slut kom vi dit och det är jag glad för. Vilken utsikt!

Vi borde ha kollat upp tältplatser innan vi gick. I brist på ork att gå vidare och leta så slog vi upp våra tält utanför Torpstugan. Nästa gång - TOFFLOR i packningen. Fötterna vill ut ur skorna men man behöver fortfarande kunna gå och kissa och vistas utanför tältet. Detta hade min betydligt mer vana vandringskompis koll på.

Nattsömn? Nej. Grodserenad i omgångar. Hund som skällde envetet (eller rådjur). Spillde vatten i sovsäcken. Frös. 

Äntligen morgon! Väntat hela natten. Ramlade ur tältet 🙈, så stel och så ont, trodde jag kunde ställa mig upp men nej, benen rätade inte på sig som jag hade tänkt. Fixar frukost. Packar ihop. LÄRDOM: Sätter man upp sitt tält under ett träd så får man fågelbajs på tältet...

Jag hade ingen alls lust att fortsätta gå efter gårdagen. Det ville dock min vandrarkompis! Sagt och gjort, jag vill ju inte vara sämre liksom... Jag såg framför mig ännu en sträcka med terräng som på etapp 5 och var beredd att ringa efter räddning men SOM TUR VAR så är terrängen på etapp 6 mycket snällare. Den var så som jag föreställde mig att vår lilla tur skulle vara innan vi gick ut. 

Vi kom till Lida fortare än jag trodde. Strålande sol och öppen glasskiosk!

Med tanke på nya skor(!) tycker jag att fötterna kom lindrigt undan. Blåsa på en tå och början till blåsa på ena hälen. Godkänt.

Detta gör jag gärna om, med lite justeringar.